 |
Evallens |
 |
|
|
|
|
|
070204 Hoppas att allt är bra! Allt är bra med oss och Lukas växer och frodas. Jag tycker att han ser ut som en typisk tonåring just nu - lite slängig i kroppen och lite klumpig med sina tassar som fortfarande ser väldigt stora ut… Fast det utesluter inte att jag tycker att han har jättefina rörelser och ett trav som liksom bara flyter på Han är med mig hos fåren varje dag och klarar själv att ta ut dem ur fårhuset (med min ständiga närvaro förstås). I de fallen är han stensäker på vad han ska göra. Utomhus låter jag honom själv försöka komma underfund med hur fåren fungerar, även om jag försöker lägga in lite omärkliga balansövningar i det hela. Jag försöker såklart också lägga grunden till lite lydnadsmoment och kör mycket kontaktövningar. Fast jag måste säga att ingen av mina tidigare hundar har varit så kontaktvillig som Lukas och han är väldigt mån om att försöka förstå vad det är jag vill att han ska göra! Överhuvudtaget är han till sin natur väldigt följsam, sansad och… underbar! (Vi brukar skratta åt bilderna på din hemsida på oss när vi hämtade Lukas - Anders påstår att jag ser lika glad ut som när våra barn var nyfödda och jag visade upp dem för fotografen… Och jag kommer på mig själv ibland med att tänka att "vilken tur att just jag fick den sötaste och bästa valpen", precis som man tänkte om sina barn när de var alldeles nya)
Många
hälsningar från Ulrika och Evallens Red and Tan Skywalker
|
||
|
061106
/Ulrika |
||
|
061105 Jag tänkte bara skicka en liten hälsning och meddela att jag mår bra – jättebra faktiskt! Bilresan till mitt nya hem var förstås lite långtråkig, men jag insåg snabbt att det inte fanns så mycket annat att göra än att gilla läget och sova mig igenom de där många, långa timmarna. Jag hörde matte säga flera gånger till att husse att hon var imponerad av mitt sätt att finna mig i situationen och liksom bara koppla av… När vi kom fram var matte och husse trötta – men inte jag! Jag hade ju sovit i åtta timmar och hade ju liksom lite lagrad energi att göra av med. Fast den tog rätt snabbt slut i all fall, mycket tack var den där konstiga hunden som redan fanns i min nya familj. Jag säger ju bara det - att den hunden är inte som någon annan hund jag mött! Han säger att han är fyra år fast han inte är mycket större än jag, och så är han vit med svarta fläckar och har jättekort päls. Han pratar med samma konstiga dialekt som husse och matte och säger att han är en dansk-svensk gårdshund. Fast det låter ju inte så orimligt när jag tänker på det – danska och skånska låter nästan likadant i mina öron. Men han är väldigt snäll den där jycken – leker med mig och bryr sig inte om att jag tar hans tuggben mitt framför nosen! Och jag vågar nog påstå att han är lika trött om kvällarna som jag – om inte ännu tröttare… Jag sover förresten jättebra om nätterna. Matte försökte först ha mig i sängen, men jag hade lite svårt att komma till ro när hon skulle kela med mig hela tiden. Så jag tyckte det var bättre när matte satte min korg precis nedanför hennes säng. Där kunde jag koppla av och sova ordentligt. Och det är ju jättesmidigt när man vaknar i natten och är lite nödig – då ställer man sig bara med framtassarna uppe i sängen och gnäller lite, så vaknar matte och tar ut mig så att jag kan kissa. Hittills har jag faktiskt bara kissat en gång inne i huset! Maten är också god i mitt nya hem – menyn är väl ungefär densamma som tidigare och matte tycker att jag har rätt bra aptit. Godast hittills tycker jag nog förstås att den pastagratängen med grädde och kyckling i var, men emellanåt smakar mitt torrfoder också riktigt bra. Särskilt om någon sitter ner och handmatar mig, eller om den där dansk-svensken står precis bredvid och glor längtansfullt på min matskål. Det händer rätt mycket spännande på gården där jag bor förresten. Igår höll husse och grannen på att gödsla ut en del av stallet med traktor. Precis när jag var ute och kissade slog traktorns skopa i en stor sten och det blev världens smäll! Men inte brydde väl jag mig om det – jag kastade ett öga på dem för att se så att traktorn inte gått sönder, sedan strosade jag lugnt vidare. Jagas görs det förresten också hej vilt i skogarna runt omkring stället som jag bor på. Igår hörde jag några rejäla knallar inte alls långt bort, men jag brydde inte mig om det heller. Inte det minsta faktiskt! En del saker bryr jag mig däremot om – hönsen som går fritt på gården till exempel! Jojje, min dansk-svenske plastpappa, sätter fart på dem emellanåt och DÅ… då visar jag minsann att jag är gårdens blivande vallhund! Då stannar jag upp, sänker huvudet, kollar i sidled var alla flygfäna befinner sig och sedan smyyyger jag mig sakta på dem. Vid de tillfällena ser matte alldeles extra glad ut! Jag försöker förstås valla Jojje också, men han rör ju sig så himla oberäkneligt så det är stört omöjligt att få någon styrsel på honom… Men som sagt – jag trivs jättebra i mitt nya hem och jag hör matte säga hela tiden att hon tycker hon haft en sådan otrooolig tur att just hon fick den sötaste och klokaste valpen av oss alla!
Ha det så bra! Jag lovar att rapportera snart igen! /Lukas, genom matte Ulrika
|
||
